Tankar, varför finns dem??
Om livet vore enkelt, så skulle det inte vara så svårt.
Jag ar alltid fått höra att jag lever i min egna lilla bubbla, men när jag tar några steg utanför den, så kallas jag pessimist eller negativ.
Jag ser ju mig själv som realist, det är lite så jag jobbar.
Allt eller inget. Är det bra så är det jävligt bra,
och är det dåligt så är det the end of the world.
Och snabbt svänger det...... jag hinner inte oftast med själv.
Och just nu är det helt kaos, och jag får höra att jag inte ska tänka så mycket. Det löser sig.
Jo det vet jag väl om, men det hjälper ju inte mitt huvud just nu.
Om det hade fungerat hade jag inte suttit uppe just nu och inte kunnat sova.
Jag är ingen som pratar om hur jag känner och mår, och det är just för att när jag försöker så tas mina känslor inte på allvar.
Största rädslan just nu är att jag inte ska hinna med mitt liv, hinna med träningen.
Utan den så raserar mitt liv.
Finns inte träningen, så får jag igen frid.
Jag vill bara skrika av frustration.
"Jag föddes tyst men lever med ett skrik"
Oj vad djupt, ärligt och naket detta blev.
Måste sova nu, eller iaf försöka.
Ha det king, tjing tjing!!
Saker och ting löser sig med tiden brukar man säga, men löser man dom inte när det sker så kommer hela tiden nya saker att ta tag i och då glöms gamla bort. En ond spiral som jag tror många av oss ligger.
SvaraRaderaEtt liten tips kan vara att ta ett steg tillbaka och begrunda vad som verkligen är viktigt i ditt liv. Och sedan gör du bara det och inget annat en period i livet. Våga säga nej och sätt dig själv i förarsätet så skall du se att saker och ting kanske blir lite lättare ;-)